Hedemorahöns

Om Hedemorahönsen

Hedemorahöns är ofta mycket trevliga, sociala, lugna och orädda. De tycker om att ruva äggen och de tar väl hand om sina kycklingar. Enligt berättelser har de funnits i Hedemoratrakten så länge en kan minnas, och de är vår nordligaste lanthönsras. En icke ruvande höna lägger omkring 150 ägg per år och äggen väger 50-55 gram.

Fjädrarna

Fjäderfärgen kan vara svart, olika nyanser av blå (grå), vit, gul eller vetefärgad (röda tuppar) med eller utan spräcklig teckning. De har ofta inslag av annan färg i halskrage och sadel. Djuren har en karaktäristisk mycket tät och dunrik fjäderdräkt. Bidunet (bifjädern) som sitter på insidan av kroppsfjädrarna är välutvecklad. Det tyder på lång anpassning till ett kallt klimat. Fjädrarna på en del är av ullig struktur.

Nytta

Från hönsen får vi främst ägg, men det går också att ta vara på köttet från höns och kycklingar.

Historia

De tidigaste arkeologiska fynden av domesticerade höns i världen har daterats till cirka 3200 år f Kr. Tamhöns introducerades i Europa för cirka 3000 år sedan och i Skandinavien under järnåldern cirka 100 år f Kr. Ras-avel med tamhöns bedrevs tidigt framför allt i länderna runt Medelhavet och i USA. Hedemorahöns är en allmogehöna från Dalarna. Dessa höns har lång tradition som brudgåvor.

Mytologi

Att tuppen gal i gryningen har gjort den till en symbol för ljuset, eftersom det ansågs jaga bort onda krafter, och för uppståndelse eftersom solen går upp och dagen gryr. Tuppen försvarar och beskyddar sin flock vilket gör den till vaksamhetens och stridens företrädare. Den är också en symbol för manlighet.

I nordisk mytologi satt tuppen Gullkamme högst upp i trädet Yggdrasil. Hans uppgift var att väcka de godas förkämpar i Valhall när Ragnarök, jordens undergång, var nära.