Tecken från förr
– Om vårt äldsta skriftspråk.
Runorna är de äldsta kända skrivtecknen från vår del av världen. De användes framför allt inom den germanska delen av norra Europa och på brittiska öarna under århundradena efter år 0 och framåt. Den äldsta runinskriften kommer från Svingerud i Norge. Tecknen är inspirerade av de grekiska och romerska alfabetena men några runor skulle kunna komma från arameiska eller semitiska tecken. Skrivkonsten kom till Nordeuropa via Romarriket.
Runalfabetet utvecklades och förändrades under de följande århundradena. Den ursprungliga runraden eller futharken, uppkallad efter de första tecknen, bestod av 24 runor. Vikingatidens futhark eller alfabet innehöll 16 runor. Tecknen kunde även ha andra magiska eller symboliska betydelser. Den första runan (f) betydde till exempel fä (djur), den andra (u) uroxe och den tredje (th) stod för turs (jätte). Stavningen var det lite si och så med. Det är därför svårt för dagens forskare att tolka den exakta betydelsen av runstenarnas tecken.
På många platser i Sverige fortsatte befolkningen att använda runor långt fram i tiden. Och de fortsatte att utvecklas i takt med att språket förändrades. I Medelpads Fornminnesförenings samlingar finns en runstav från 1600-talet, som användes som kalender. Runor användes i Dalarna så sent som början av 1900-talet.