Runstenar i Medelpad

Burestenen (M1)

Runstenen står i ett fornlämningsrikt område i Nolby. Stenen är en av Medelpads bäst bevarade, med tydliga runor och ett kors i mitten. Den ligger också nära ruinen av Kvissle kapell, en av områdets äldsta kända kyrkor. Sveriges förste riksantikvarie Johannes Bureus använde sej av texten på Burestenen i sin släkttavla över den mytomspunna Bureätten.

Tolkningen av stenens runor på nutida svenska lyder:

Barksven och Sigfast och Fride reste denna sten efter Bure, sin fader. Men Fartegn märkte.

Svalastenen (M2)

Runinskriften finns på ett fragment av en större, numera försvunnen sten. Den hittades i Svala, Njurunda men finns idag vid Njurunda kyrka.

På stenen står:

Asger högg

Bergastenen (M3)

Stenen är en av de få som tros stå på sin ursprungliga plats – vid ett gravfält nordost om Bergatjärnen i Njurunda.

Inskriften är idag svårläst men tolkas på modern svenska som:

Altrud och Sigrdriva reste denna sten efter Mäskägg, fader sin, och efter Disvi, moder sin.

Mäskägg eller Moskägg kan betyda smalskägg eller spetsskägg.

Den mindre stenen vid Attmars kyrka (m4)

Den mindre av de två runstenar som står vid Attmars kyrka kommer ursprungligen från Attmarby. Den omnämner en person som dog under Ingvar Vittfarnes vikingatåg. Tyvärr är stenen skadad och ungefär halva inskriften är borta. Liknande så kallade Ingvarsstenar finns på fler platser längs Sveriges östkust. Stenen i Attmar är den enda av detta slag i Medelpad.

På nusvenska lyder inskriften:

Toki reste stenen … for österut med Ingvar … ristade denna sten.

Den större stenen vid Attmars kyrka (M5)

Stenen är Medelpads största runsten och hittades med inskriften nedåt i Attmarby 1875. Idag står den tillsammans med den mindre Attmarstenen vid Attmars kyrka. Under runorna står inhugget: ”Funnen 26/8 1875 CPGS”, vilket står för upphittaren Carl Petter Grafström.

Runtexten tolkas som:

Håkan lät uppresa denna sten till minne av Skygne, sin broder, och till minne av Altrud, sin moder. Gud och Guds moder hjälpe deras själ.

Stenen är troligtvis ristad av runmästaren Åsmund Kåresson. Den är inte signerad av honom men är mycket lik andra av hans stenar.

Målstastenen (M6)

Stenen står i Målsta, Tuna socken.

Runorna är svårlästa, men kan tolkas som:

Anund reste denna sten efter Håkan, sin fader.

Stenen i Tuna kyrka (m7)

Runstenen har sedan 1600-talet suttit inmurad i väggen i Tuna kyrka. En del av stenens nedre del saknas. Det är vanligt att runstenar använts vid kyrkobyggande. Förmodligen har den nya trons företrädare velat ta över rester efter det gamla. På samma sätt är kyrkor ofta byggda i anslutning till gravfält och fornlämningar från järnålder. Och kyrkliga högtider kopplades till redan existerade ”hedniska”. Det äldre firandet av midvintersolståndet blev smidigt och enkelt firande av Jesu födelse men med det gamla namnet ”Jul”.

Texten på stenen lyder:

Torsten reste denna sten efter … fader sin. Håkan märkte.

Skölestenen (M8)

Skadad runsten, som är hopmonterad och står idag placerad vid Tuna hembygdsgård på Torkarlsberget.

Runorna kan tolkas betyda:

Dolga reste denna sten efter Slave och efter Björn, sina söner.

Försvunnen runsten från Selångers kyrka (M9)

Stenen försvann redan på 1770-talet.

Bevarade teckningar av den gör att texten går att tolka som:

Sigurd och Tore, Heden och Härser reste denna sten efter Tord Siarda, sin fader.

Selångerstenen (M10)

Stenen står idag vid Selångers kyrkoruin. Fram till 1928 satt den inmurad i den gamla medeltida kyrkans kor.

Inskriften lyder:

Une, Karl och Ane reste denna sten efter … sin

Högomstenen (M11)

Idag står runstenen vid Högomgravfältet i Sundsvall. Under årens lopp har den flyttats runt flera gånger. Den ska ha stått på en av gravhögarna, för att sedan hamna som sittbänk i ett kök. 1912 flyttades stenen till Norra Berget. Flytten fick ske på natten för att inte reta upp lokalbefolkningen, som var emot en flytt. Sedan 1948 står den på sin nuvarande plats.

Stenens runor går att läsa som:

Gunnun och Torgöt de lät resa sten efter Torsten, sin son. Och Arn och Önd var hans bröder.

Siljestenen (M12)

Försvunnet fragment av en runsten från Silje i Selångers socken.

Utifrån en avritning från 1725 kan följande text tolkas:

… lät resa denna sten.

Oxstastenen (M13)

Den skadade och vittrade stenen står i Oxsta, Selångers socken.

Den otydliga och ofullständiga inskriften tolkas som:

… au … n … högg runorna.

Sättnastenen (M14)

Runstenen finns i byn Byn i Sättna socken. Namnet Igul som finns på stenen betyder igelkott på fornsvenska.

Inskriften är:

Sigurd, Sven och Hård reste denna sten efter Igul, fader sin.

Runstenen vid Sköns kyrka M15)

Stenen står placerad utanför Sköns kyrka.

Översatt till modern svenska står på den:

Björn reste denna sten efter Ofrid och efter Un, sina söner.

Runstensfragmentet vid Sköns kyrka (M16)

Fragmentet av en större sten står bredvid den andra runstenen vid Sköns kyrka.

Den avhuggna texter lyder:

Påe lät uppresa … sin fader. Gud hjälpe själen. Björn och …

Försvunnen runsten från Sköns kyrka (M17)

Förutom de två stenar som står vid Sköns kyrka fanns där tidigare ytterligare en, som numera är försvunnen.

Utifrån uppteckningar var texten på den tolkad som:

… reste denna sten efter Olav …e runorna.

Den försvunna runstenen från Timrå kyrka (M18)

Under 1600-talet satt en runsten vid dörren till Timrå kyrka.

En svårtolkad avskrift ger oss ett enda ord, nämligen:

… denna …