… reste denna sten efter Ahmad ibn Fadlan ibn al-Abbas al-Baghdadi …
– Om vikingatidens kopplingar öster- och söderut.
Runstenar med arabiska bokstäver kanske inte fanns men hade mycket väl kunnat göra det. Idén är inte ny. Frans G. Bengtsson skriver om liknande kopplingar i sin ”Röde Orm”, som kom ut redan 1945. Romanen är visserligen en påhittad men det finns gott om kopplingar till verkliga händelser och personer. Nyligen hittade arkeologer till exempel arabiska tecken på begravningskläder från Mälardalen. Och vikingars kontakter med arabiska resande och samhällen är väl dokumenterade genom Ibn Fadlans resebeskrivning från rusernas rike, i nuvarande Ryssland, under 900-talet.
En annan källa som berättar om kontakter söderut är Ingvar Vittfarrnes saga om ett mytiskt vikingatåg till Särkland, området kring Kaspiska havet. Ingvars resa lockade deltagare från stora delar av nuvarande Sverige. De flesta, däribland Ingvar själv, kom inte hem igen. Färden finns omnämnd på många runstenar längs Sveriges ostkust. En av dessa finns vid Attmars kyrka.
Vi nordbor har också alltid varit kända för att vara intresserade av andra kulturer, oavsett om det varit genom egna resor eller när andra besökt oss. I munken Ansgar krönika om vikingastaden Birka i Mälaren berättas att den kristna guden och Jesus togs upp bland övriga gudar och att var och en fick tro på dem eller på en kombination. En tidig form av religionsfrihet? Så genom århundradena har vi plockat upp och tagit till oss gudar, seder, mat och mycket, mycket, mer. Och vi fortsätter och kommer att fortsätta med det, helt i de gamla vikingarnas anda. Om än kanske lite mer fridfullt idag, än hur vikingarna ibland gjorde. Så vem vet, historien kanske kommer med fler överraskningar.