Fåglarnas år – juli

Sädesärla

Sädesärlans latinska namn Motacilla alba alba - betyder ungefär "Den vita som vippar med stjärten" vilket passar bra då den är svart, grå och vit och ofta ses när den vippar på stjärten upp och ner. Den ses ofta på öppna ytor som grusvägar, gräsmattor och stränder där den går omkring och letar insekter.

Den övervintrar i Egypten och Mellersta Östern. Hit till Norra Berget brukar den komma tillbaka i början på april och är nu inne på sin andra kull ungar, om allt gått bra.

Boet som byggs av honan kan byggas lite varstans, till exempel på verandor, taknischer i lador Eller under takpannor Enda kravet verkar vara att det finns ett visst skydd från ovan. Hittar hon ett bo som hon trivs med återkommer hon gärna dit år efter år. Sädesärlan kan bli upp till 12 år gammal.

Lyssna till sädesärlan i artdatabanken.se Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Gärdsmyg

Gärdsmygen är vår näst minsta fågel känns igen på den lilla stjärten som pekar rätt upp. Namnet har den fått av sin vana att smyga omkring bland gärdsel, rishögar, rotvältor, täta buskar och liknande där den också bygger sina bon.

Spindlar och insekter utgör huvudfödan på sommaren, på vintern övergår gärdsmygen till att äta frön. Under kalla vintrar får övervintrande gärdsmygar svårt att överleva och då räddas artens bestånd av att en stor del av dem flyttar söderut.

Gärdsmygens sång är förbluffande stark för att komma från en så liten varelse. Den hörs mest på våren och försommaren när fåglarna bildar par och försvarar sina revir. Gärdsmygen är en av få fågelarter i vårt land som faktiskt sjunger även på hösten och vintern.

Lyssna till gärdesmygen i artdatabanken.se Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Svartmes

Svartmesen liknar till teckningen den mer välkända talgoxen, men den är betydligt mindre med relativt stort huvud och saknar det gula på bröstet. Har du tur kan du se det vita sträcket i nacken som är ett säkert kännetecken. Den är vanlig vid fågelmatningarpå vintern.

Svartmesen lever i huvudsak av granfrön men äter även spindlar och insekter.

Dåliga kottår kan den uppträda i väldiga flockar som drar söderut i jakten på föda. En stor del av svartmesarna stannar kvar i närheten av sin häckningslokal även under vintern. Här på Norra Berget är den vanlig vid fågelmatningen vintertid och som många andra mesar hamstrar svartmesen föda.

Boet placeras i håligheter, både lågt och till och med på marken bland rotvältor eller sorkhål. Boet kan till och med ligga under en sten eller liknande, och högre upp i ett naturligt trädhål, hackspettshål eller holk.

Nu i juli håller den andra kullen för året på att lämna boet.

Lyssna till svartmesen i artdatabanken.se Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.