Fåglarnas år – januari
Nötväcka. Foto: Åsa Granlöf.
Nötväckan
Nästan 80 procent av fåglarna har flyttat till varmare länder för att överleva (=flyttfåglar). De som är kvar här kallas för stannfåglar. För de flesta övervintrande fåglar består den vakna tiden av att kontinuerligt leta efter mat för att klara sig.
Det är bra att bidra till övervintrande fåglars överlevnad genom att mata dem med solrosfrön, jordnötter och späck, som är rikt på fett. Stationer där fåglar matas finns nära Skyttepaviljongen. Där kan du se flera olika fågelarter söka föda, däribland nötväckan. Det är en framfusig typ i ”banditmask”, som spridit sig över hela Norrland på 30 år! När den dyker upp på matningen flyttar de andra på sig. Det är den enda fågeln som kan klättra nedåt med huvudet före. Nötväckan hämtar oftast frön för att sedan gömma dem i ett förråd någonstans i närheten.
Kungsfågel. Foto: Thomas Olsson.
Kungsfågel
Fåglar klarar kylan bra. De har under hösten byggt upp ett fettlager genom att äta extra mycket. Dessutom har de inför vintern fått mycket dun i fjäderdräkten som håller dem varma. Under nattens kyla söker många ”nattkvist” i fågelholkar och andra håligheter, gärna flera tillsammans för att utnyttja varandras värme.
Här på Norra Berget finns vår minsta fågel, kungsfågeln, som faktiskt ofta dör av köld. Den väger endast några gram (ungefär som ett Mariekex). Kungsfågeln behöver en medelstor död insekt var tredje sekund under dagtid för att överleva. Dessa hittas i grenklykor och bark.
Större hackspett. Foto: Thomas Olsson.
Större hackspett
En annan fågel som ses här hela vintern är den större hackspetten, landets vanligaste hackspett. Den är allätare men blir vintertid specialiserad på kottar från gran och tall. Normalt har den inga större problem under vintern men besöker gärna stationerna för matning för att dryga ut kosten som bjuds.
De flesta övervintrare revirsjunger inte under vintern men använder lockläten och andra läten för att hålla kontakt. Fåglarna kan berätta att de hittat mat någonstans eller att de av någon anledning vill samla ihop flocken. Vid fara använder de varningsläten vilket ofta innebär att en sparvuggla eller hök är i närheten.