
Fåglarnas år – februari

Mindre korsnäbb. Foto: Åsa Granlöf.
Mindre korsnäbb
Kylan fortsätter och februari är den månad då vi har minst antal fågelindivider i landet, innan våren och värmen återkommer. De måste fortfarande äta under hela den vakna tiden för att hålla sig varma. Här på Norra Berget finns två stationer för matning som bidrar till överlevnaden.
Vimlar det av mogna grankottar i Mellannorrland under hösten kommer ofta den mindre korsnäbben hit till berget. De passar in perioden med ”hungriga ungar” just som de näringsrika fröerna finns förpackade i granarna (ibland tallar) runt omkring. De börjar leta efter bra boplatser högt uppe i en gran och det är honan som sköter det bygget av boet. Det är den första fågelarten att gå till häckning, äggen läggs i februari-mars.

Talgoxe. Foto: Åsa Granlöf.
Talgoxe
När solen börjar värma hör vi att några fåglar börjar sjunga så smått. Det är ofta talgoxe och blåmes som övar på sin sång för att kunna ha sångförmågan på topp om någon månad. Då gäller det att sjunga så attraktivt som möjligt för att en hona ska bli intresserad av att bilda par. Det är också nu de börjar leta fågelholkar och hål som är möjliga att bo i längre fram.

Kattuggla. Foto: Stefan Heimdal.
Kattuggla
En annan fågel som börjar höras på Norra Berget nu i februari är kattugglan. Några holkar finns uppsatta här för att underlätta en eventuell häckning. Den ropar på kvällar och nätter och hoppas få kontakt med en partner. Kattugglan häckar under mars-april. Vill du höra en uggla görs det bäst sent på kvällen när det är riktigt mörkt. Under dagtid måste kattugglorna hålla sig gömda för att undvika attacker från kråkfåglar. Kattugglan är däremot själv ett dödshot för både gnagare och småfåglar. Innan skymningen söker småfåglarna nattkvist för att sova. När småfåglarna sover och inte kan se, då börjar ugglorna sitt sökande efter föda. I tidigare folktro trodde människor att om en kattuggla slog sig ner på gården, så skulle någon dö. Nu vet vi att så inte är fallet!