Fåglarnas år – april
Nu smälter den sista snön, våren bryter ut och allt fler flyttfågelarter anländer till oss från sina vinterkvarter. De tidigaste arterna är de fåglar som övervintrat i södra Sverige och Europa, kallas kortflyttare. Flygsträckan tillbaka blir då inte alltför lång, vilket gör att de anländer och påbörjar sina parningsritualer tidigt. Ett varmare klimat gör det möjligt för flera fågelarter att hitta föda även på vintern, om inte kylan blir för utmanande. Några av våra vanliga flyttfåglar kan stanna kvar allt längre norrut, till exempel enstaka bofinkar, rödhakar, koltrastar och björktrastar.
Rödhake. Foto: Åsa Granlöf.
Rödhake
Rödhaken anländer hit och är med sin sång en fin stämningshöjare i skogsmarker och trädgårdar. Den känns igen med sin upprätta hållning, knubbiga kropp och sitt röda bröst, där den hoppar omkring på marken. Påfallande är också de stora mörka pepparkornsögonen. Rödhakens sång är som ”en porlande bäck med glasklara toner och tempoväxlingar” och sången hörs från tidig gryning till långt in på kvällen. Födan består av insekter men den kan även livnära sig på frön, frukt och bär.
Tack vare rödhakens orädda närhet har den fått många omskrivningar i folktro, sagor och legender. Ofta beskrivs den som lyckobringande, beskyddande och omhändertagande. Förr kallades rödhaken på många håll ”tjäderklocka”, eftersom dess gryningssång ansågs mana tjädertuppar till spelplatsen.
Trädkrypare. Foto: Thomas Olsson.
Trädkrypare
Trädkryparen är en av stannfåglarna på Norra Berget. Den är tystlåten och svår att upptäcka men inte skygg. Trädkryparen ser ut som en liten mus som ryckigt springer uppför trädstammar, aldrig nedför. I stället börjar den om nerifrån roten på nästa träd och hoppar i zick zack eller i spiral uppför stammen i sitt sökande efter föda.
Den äter främst levande och döda insekter och spindlar som den, med sin långa böjda näbb, plockar fram ur barkspringor. Trädkryparen är en sällsynt gäst vid fågelmatningen.
Koltrast. Foto: Åsa Granlöf.
Koltrast
De första flyttande koltrastarna anländer i slutet av mars (några exemplar övervintrade) men i början av april är de flesta på häckplatserna.
Den är Sveriges nationalfågel och är en av våra mest välkända och omtyckta fågelarter. Hanen är helsvart och har gul näbb medan honan är mörkbrun med mörk näbb.
Många känner igen den vackra och vemodiga sången som hörs långt in på försommarnätterna. Koltrasten är en verklig tonkonstnär, som har mycket stor variation i melodierna och den kan också härma vissa småfåglar. Koltrastar bygger helst bo i träd men även på balkonger, vedtravar, verandor och på husdetaljer. De lägger två kullar här i Medelpad, i södra Sverige kan de hinna med tre.