Ty en man är sin hustrus huvud…
– Om religionens syn på kvinnorna.
Den kristna religionen har alltid sett mannen som högre stående än kvinnan. Enligt bibeln skapade Gud Eva av ett av Adams revben. Den medeltida, katolska kvinnan, gift eller ogift, hade få rättigheter och lite att säga till om. En änka kunde få vissa rättigheter, men det var allt.
När vi i Norden blev protestanter blev det inte bättre på något sätt. Mycket av livet i bondesamhället utgick från de regler som fanns i Luthers katekes. Där fanns hustavlan som, utifrån bibelcitat, berättade om varje persons plats i samhällsstrukturen.
Där stod bland annat att fruarna var ”det svagare kärlet”, att de skulle ”i allt underordna sig sin man” och ”han skall råda över dig”.
Det var svårt för dåtidens kvinnor att argumentera i domstol mot något som var gudomligt instiftat. Det var snarare så att männen i domstolsförhandlingarna använde bibelcitat och hänvisade till sin gudomliga rätt att bära hand på kvinnor som inte följde de ovan nämnda förhållningsreglerna.
Skilsmässa sågs som en kyrklig angelägenhet fram till 1734. Äktenskapet var i kyrkans ögon skapat av Gud och dess företrädare gjorde sitt yttersta för att bevara det. Även om det fanns klara och tydliga bevis på eller vittnen till exempelvis misshandel. Också under 1800-talet var sockenpräster och domkapitel de första instanserna på en hunsad och misshandlad kvinnas långa väg till skilsmässa från en kontrollerande och våldsam make. Först 1915 räckte osämja inom äktenskapet för att upplösa det. Inte förrän 1973 kom rätten till fri skilsmässa.
Lite kortare text
Förr trodde människor att män skulle bestämma över kvinnor. För det hade Gud bestämt. Och kyrkans präster tyckte likadant. De ville inte att en kvinna skulle få skilja sej från sin make. Även om han slog henne. Men med tiden blev det lättare att få skilsmässa.