Staden som inte ville bli till
– En berättelse från Medelpads 1600-tal.
I början av 1600-talet åkte riksrådet Johan Skytte runt i de norra delarna av konungariket Sverige, där även dagens Finland ingick. Han gjorde det på uppdrag av kungen Gustav II Adolf och regeringen. Syftet var att grunda fler städer i norr. Då kunde staten lättare kontrollera handeln inom området och gentemot andra länder. På så vis ville de skapa ett ekonomiskt överskott. Detta ekonomiska system kallas merkantilism och det användes i hela Europa vid den här tiden.
En av de platser som Skytte ansåg vara lämplig för en stad var markområden inom byarna Sund, Köpstaden och Åkersvik. De låg nedströms från Selånger – huvudorten i Medelpad från medeltid och framåt. Den nya staden, som fick namnet Sundsvall, fick sina första, tillfälliga privilegier 1621. Det innebar till exempel skatte- och tullfrihet under ett antal år för dem som valde att bosätta sej i den nya staden. De slapp även göra krigstjänst, vilket kan ha varit nog så viktigt under en tid då Sverige hela tiden låg i krig med sina grannländer och trettioåriga kriget pågick nere på kontinenten.