Freden, potäterna och vaccinet
– Om stadens utveckling under 1800-talet.
Sverige har haft fred sedan 1814. Att slippa de mer eller mindre konstanta krigen som var utmärkande för stormaktstiden gjorde att landet och även Sundsvall i större omfattning kunde koncentrera sej på ekonomisk, kulturell och politisk utveckling. Den lilla istiden med sämre skördar och efterföljande svältår under 1700-talet var till ända. Det sista pestutbrottet låg snart 100 år tillbaka i tiden. Den industriella revolutionen som startat i Storbritannien under 1700-talet knackade på dörren i den forna stormakten Sverige. Bordet var dukat för en utveckling och framsteg.
Även i den lilla staden mellan berget märks det att förändringens vindar blåser. Staden går från att ha varit en småstad med ett 1000-tal fiskar- och hantverkarfamiljer vid seklets början till att vid slutet av detsamma vara en modern industri- och handelsstad med en befolkning på drygt 13 000. Och det gäller bara staden. Räknar vi in sågverks- och industrisamhällen runt omkring är siffran ännu högre. En befolkningsökning med 1300 % på 100 år är inte fy skam. Och det var nog inte bara ”freden, potäterna och vaccinet” mot smittkoppor, som författaren Esias Tégner, nämnde som framgångsfaktorer för Sveriges befolkningsutveckling under 1800-talet, som gjorde att Sundsvall växte. Minst lika viktig var nog skogens gröna guld och läget vid havet, som lockade driftiga människor till området.