Från krig till fred
– Eller från att inte se skogen för alla träden till att nästan bli skogstokiga.
Det Sundsvall som möter oss i början av 1700-talet är ett slitet och krigstrött, precis som resten av Sverige vid den här tiden. Och inte blir det bättre av att ryska soldater bränner ner staden till grunden i maj 1721. När freden kommer några månader senare är det nog många som jublar. Det har blivit dags att bygga upp staden och landet igen efter ungefär 100 år av konstanta krig. Stormaktstiden är slut och frihetstiden börjar.
Men att bygga upp en stad igen tar tid. Det märkte de som kom till Sundsvall med omnejd efter krigen, som livdragonen Hans Bergström eller Bogg-Hans, som han kallades hemma i Njurunda, Medelpads enda kända karolinska soldat. Eller Lovisa von Burghausen, från Narva, som kom som ny prästfru efter många och långa strapatser i rysk fångenskap. Hennes livsöde kan du få veta mer om här intill.
Det är också under 1700-talet som omvärlden på riktigt kommer till Sundsvall. Flera inhemska och utländska vetenskapsmän och upptäckare besökte staden. Vissa var imponerade, som engelsmannen Clarke. Han liknade Sundsvall vid en pittoresk alpby och den ”minnesvärda” smaken av grout (gröt). Carl von Linné var inte lika imponerad av det han kallade ”en liten fläck, som ligger mellan tvenne höga backar.”. Men då hade ju heller inte Sundsvall fått sitt första café eller kaffehus, som startade i mitten av seklet.
Sundsvall förde en rätt blygsam tillvaro under 1700-talet. Men nu börjar staden också ta vara på sitt läge mellan älvar och hav, samt den stora naturresurs som finns alldeles runt knuten – skogen. Freden, tillsammans med rätten att börja handla med resten av världen, genom att det Bottniska handelstvånget upphör 1765, samt idéer och driftiga människor utifrån bidrar till utvecklingen. Allt är klart för den lilla staden mellan backarna att ta sin plats i historien.
på kontinenten.